Som jag tidigare berättat är jag ordblind. Att ha svårt för svenskan och grammatiken är ett tidskrävande störningsmoment i mitt blygsamma författarskap. Jag har tur som har världens bästa skrivcoach. Caroline L Jensen.
Har suttit med en skrivuppgift som är en del av min nya roman Draksystrar och rättat väldigt många fel på två sidor. Och det är rena rama slavfel som jag egentligen vet hur det ska vara, som jag inte ser när jag skriver. Som ett komma före citattecken. Eller en gemen. Jag var tvungen att sms'a och fråga vad det var. När jag fick svaret, ja då visste jag vad det betydde. Så varför i hela världen är inte den delen av min hjärna vaken? Och så var det det här med perspektivbyten. Vem tänker eller säger saker i händelsen? Jag ser det i andras texter.
Hur sjutton går det till? Caroline säger att det är likadant för henne och många andra som skriver. Så jag är väl ursäktad då. Dagens lärdom:
Läs igenom texten ett tjugotal gånger efter två skrivna manussidor. Högt!
I vems hjärna är jag i texten?
Läs & Rys
