När jag skrev Frostbiten såg jag hela storyn framför mig. Varje scen innehöll känslor dofter och andra mänskliga upplevelser. Så klart, så tydligt att om jag inte visste bättre kunde svurit på att jag varit där, i drömmen alltså. En i och för sig ganska makaber känsla.
En sval sensommarmorgon. Solen är på väg att sträcka sig över horisonten.
Önskar jag kunde förmedla dessa känslor till en som skriver filmmanus.
